Blogguppgift B- Etik i medierna

Mediernas etiska gränsdragning

Vilka aspekter ska en utgivare ta hänsyn till när det gäller publicering? Hur långt får en journalist gå för att redovisa nyheter? Hur mycket information är egentligen relevant för allmänheten att få veta? Och hur definerar vi allmänintresset?

Efter att ha läst artiklar och debattinlägg, lyssnat på radioprogram och läst i kurslitteratur om mediernas etiska gränsdragningar, känns frågan om vad som är etiskt rätt att publicera ännu svårare. Jag inser att det aldrig finns en given mall vad som är okej eller inte okej och att det alltid finns en nödvändighet att bedömma relevansen och riktigheten i det man publicerar både en och två gånger. Som journalist och framförallt som ansvarig utgivare innesitter man en enorm makt, tryckfriheten innebär en frihet med stort ansvar och jag återkommer hela tiden till tanken att det faktiskt handlar om människors liv.

Att publicera namn och bild på en person i media får stora konsekvenser,vad det än gäller och oavsett om personen är skyldig till ett brott eller inte. Och ofta inte bara för personen i fråga utan även för de anhöriga. Därför är det enormt viktigt att media kan definera vad de anser är allmänintresse. Jag läste någonstans att man ofta bedömer det man publicerar utifrån tanken att om skadan av publiciteten anses så stor att den tar över allmänintresset, då ska publiceringen inte ske. Det låter väldigt bra, men den bedömningen måste vara svår att göra. Olika människor kan ta olika skada av samma sak.Och hur definerar man skada?

Den pressetiska regelsamlingen ”Spelregler för press, radio och tv” ger tydliga riktlinjer för media. Det känns som om de är en förutsättning för att tryckfriheten ska fungera så som den gör. Men de är som sagt bara riktlinjer och kan tolkas på olika vis. Och som det står som sista punkt på listan över spelregler: Observera att hela ansvaret för namn- och bildpublicering faller på den som återger materialet.

För blir det fel, om media publicerar namn och/eller bild på en person som senare visar sig vara oskyldig, vad händer då?Här spelar förstås källkritik och vikten av att ha belägg för allt man skriver en stor roll.

I Sverige är vår tryckfrihet väldigt stor. Erik Fichtelius skriver i sin bok Nyhetsjournalistik, Tio gyllene regler, om en rättegång där han som ansvarig utgivare för Ekot stod åtalad för förtal av en högt upsatt tjänsteman. Han beskriver hur Ekot tagit del av uppgifter om tjänstemannen och sen publicerat namn och information om mannen som sen visat sig inte stämma fullt ut. I rättegången blev han först fälld av juryn men sen friad av de två domare som dömde i rättegången, med hänvisning till att en vidsträckt yttrandefrihet måste råda och att det kan vara försvarligt att publicera även felaktiga uppgifter om man kan visa att man haft anledning att tro på dem då de publicerades.Det tycker jag är väldigt intressant och ser det som en viktig del i den svenska demokratin.

Något annat som jag tycker är intressant är frågan - Vad innebär begreppet allmänintresse. Jag tycker begreppet känns lite luddigt och det kan nog faktiskt ibland med flit bli lite luddigt tolkat när ekonomiska aspekter på vissa tidningar spelar in i nyhetsvärderingen. Ett namn och en bild på en person är intressantare att se i en tidning än en artikel där personen det handlar om inte är namngiven.

Allmänintresse ska vara något som läsarna har nytta av att känna till. Olle Stenholm, som är pressombudsman, förklarar sin syn på allmänintresse i en intressant replik på en artikel av GunBritt Sundström ”Allmänintresse eller oemotståndlig nyfikenhet?” http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_316886.svd Han skriver bland annat att ”allmänintresse är sådana publiceringar som bidrar till förståelsen av den tid och det rum vi lever i”. Det låter klokt tycker jag. Något som däremot är av allmänt intresse skulle kunna vara något som allmänheten vill känna till av ren nyfikenhet, och det kan ju bli en helt annan sak.

I en annan intressant artikel, ”Ottos heliga allmänintresse”, skriven av etikforskare Tomas Brytting på SvD http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_308372.svd i april 2006, diskuteras fallet med den så kallade Hagamannen och det faktum att Expressen valde att publicera namn och bild på honom väldigt tidigt. I artikeln belyser Tomas Brytting olika tankar kring allmänhetens intresse och allmänintresse och kvällspressens chanser till ökad lösnummerförsäljning. Han skriver” Är det viktigt för allmänheten att få se en bild på den ännu inte dömda ”Hagamannen? Att få veta vad han heter, få se huset han bodde i och den bil familjen har? Angår det oss?”
Jag tycker att han har flera viktiga poänger i det han skriver.
Vad är egentligen syftet med det publicerade? Tillgodoser man allmänintresset eller allmänhetens intresse(och eventuell nyfikenhet)? Informerar man om det som är viktigt? Eller går journalisterna för långt? Hur mycket behöver vi som läsare egentligen veta? Ibland, speciellt i kvällstidningarna, tycker jag att det känns som om artiklar skrivs för att läsare på något vis ska få gotta sig i andras olycka.

Ett annat exempel där Expressen valde att gå ut med väldigt ingående information om en person var artikeln om Mikael Persbrandt, i december 2005. Det som publicerades om Persbrandt, med hans namn och bild, var att han skulle blivit intagen på en klinik för en alkoholförgiftning. De skrev även om fylleskandaler, accelererande missbruk och att Persbrandt förlorat rätten att köra bil. Inget av detta var sant och Persbrandt stämde Expressen. Persbrandts advokat sa i ett uttalande att han ”gör bedömningen att innehållet i löpsedeln och artikeln inte endast är pressetiskt oförsvarbart utan även att betrakta som grovt förtal ” Jag håller med honom och jag anser att Expressen gick alldeles för långt, vilket även Stockholms tingsrätt ansåg och dömde Expressens ansvarige utgivare Otto Sjöberg till böter.

Fanns det ett allmänintresse i den artikeln och i så fall vart i ligger allmänintresset? Jag kan förstå att Persbrandt är en offentlig person och att många människor är intresserade av hans liv. Men även om artikeln varit sann, finns det ett behov hos allmänheten att få veta att en kändis läggs in på rehabilitering för ett alkoholproblem? Jag tänker direkt tanken att självklart ger namn och bild i en artikel ett större intresse till läsning och väldigt många människor tycker om att läsa om skandaler, vilket då blir allmänhetens intresse. Men är det av allmänintresse? Tveksamt, säger jag.

Så till en annan fråga när det gäller namn och bildpublicering, och det är den svåra frågan om publicering av uppgifter om brottslingar. Hur långt ska en brottsling ”skyddas”och kan medier på något vis vara med och förebygga brott genom att publicera namn på brottslingar?
Denna fråga belystes starkt då 10-åriga Engla mördades i april 2008. Skulle mordet på Engla kunnat förhindras om en namnpublicering skett tidigare? Jag vet inte vad jag ska tro och ingen kan ju med säkerhet svara på den frågan. En namnpublicering skulle med stor sannolikhet lett till att allmänheten varit mer vaksam kring mannen och mannens liv skulle med stor sannolikhet sett annorlunda ut om människor runt omkring honom känt till hans tidigare brott. Men eftersom han inte genomgick någon vård och hade möjlighet att röra sig fritt skulle han ändå kunnat vara på samma plats vid samma tidpunkt. Tipsen om mannen kanske skulle kommit in tidigare, men brottet skulle lika väl kunnat begås.

Om man ska publicera bilder på brottslingar tycker jag att man måste vara säker på att det är den misstänkte personen som visas på bilderna och även ha väldigt starka skäl till att tro att det är den som begått brottet. Det är en väldigt svår bedömning, och tar man fel kan det få ödesdigra konsekvenser. I vissa fall, där personer pekats ut och får namn och bild publicerade, blir det som om landets medier agerar domstol. Och det anser jag är helt fel.

Inte bara frågan om namn och bildpublicering är viktig, även religion, etnisk tillhörighet och sexuell läggning är heta disskussionsämnen. Vad ska allmänheten ta del av och vad blir konsekvenserna i sammanhanget? Är det bättre att media säger för lite än för mycket?

I fallet som det berättas om i radioprogrammet Medierna 2009.01.30 om en homosexuell man som blivit mördad av två unga killar med invandrarbakgrund, blir frågan om att publicera de misstänktas etniska och religösa bakgrund oerhört aktuell. Den ena av killarna skriver en blogg där han framför ett starkt muslimskt budskap och har starka åsikter om sexuell läggning men motivet till brottet som begicks var inte självklart. Där fanns spekulationer om att det kunde vara fråga om ett hatbrott. Ska media påverka allmänhetens syn genom att publicera att männen var starkt troende muslimer och den mördade homosexuell? Än en gång frågan- Vad blir konsekvenserna?
Aftonbladet valde att publicera informationen om de båda unga killarnas religiösa tillhörighet.Svenska Dagbladet avstod.

Genom att publicera killarnas muslimska bakgrund och den mördades sexuella läggning skulle kopplingar till hatbrott självklart ske, även om inte motivet skrevs ut. Publiceringen ledde till häftiga debatter.
Genom att inte publicera, utan vänta ut motivet stod Svenska dagbladet på den säkra sidan. Samtidigt fanns då information där som kanske var relevant för allmänheten att ta del av men som tidningen valde att inte berätta.
En svår nöt att knäcka och här fanns inget givet svar. I punkt tio i mediernas spelregler står att läsa : "Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande."
De flesta medier tog nog fasta på denna punkt,för motivet var ju inte klarlagt. Frågan blev ju därför om pojkarnas religiontillhörighet saknade betydelse?

Intressant i detta fall är även de övriga källor som finns att ta del av. När Jan Helin, Aftonbladets ansvariga utgivare pratar om den aktuella artikeln tar han även upp frågan om namnpublicering. Han säger att även om de inte valde att skriva ut namnen skulle vem som helst kunna ta reda på det på internet, svårare än så är det inte att hitta information. Om då tidningar och övriga medier avstår från att publicera namn men bloggar och andra internetsajter skriver ut namn och övrig information, hur uppfattas det då?

Jag tycker detta ämne är väldigt intressant och det finns oerhört många olika tankar att ta upp. Det är också intressant att fundera på hur den etiska gränsdragningen kommer att se ut i framtiden. Kommer brottslingar hängas ut med namn och bild i förenyggande syfte? Hur kommer vår tryckfrihet att se ut? Och kommer mediernas makt bli ännu starkare? Framtiden har svaren.