Gammelmedia. Själva ordet ger mig tråkiga associationer. De nya, sociala medierna. Det låter med ens lite piggare. Lite trevligare. Men vad innebär detta, egentligen? Och hur ser relationen ut idag, mellan gammelmedia och de sociala medierna?
Idag kan man finna det mesta på internet. Nyheter uppdateras varje sekund. Tack vare de sociala medierna kan du veta det mesta om de flesta och hålla dig uppdaterad nästan var du än befinner dej i världen. Men jag tycker att det känns lite platt.
Detta handlar inte om känslan av att läsa en papperstidning, det vet jag ju. Det går djupare än så. Men visst känns det lite lyxigt, att få sätta sig vid frukostbordet med en tidning full av nyheter, som skrivits av journalister och tryckts på sida efter sida. Och själva tanken, att trycka artiklar i en tidning mot att lägga upp nyheterna på nätet,det är liksom en annan grej. Gammelmedia känns för mig många gånger mer trovärdigt än bloggar och olika sorters nyhetskanaler på nätet. Trots att de sociala medierna oftast är mer uppdaterade.
Efter att ha läst boken The Elements of Journalism, av Bill Kovach och Tom Rosenstiel, där de tillsammans med journalister i The Commitee of Concerned Journalists, har satt upp de tio viktigaste punkterna att förhålla sig till som journalist, känner jag mig fylld av tankar.
Utvecklingen som sker i vårt mediasamhälle är nödvändig och viktig. Men det får inte leda till att journalistiken blir allt för lättvindig. Vad ska egentligen kallas journalistik? Vilka ”regler” ska gälla? Och vad har vi att förhålla oss till? Kovach och Rosenstiel har sammanfattat detta på ett bra sätt tycker jag.
De sociala medierna rapporterar minst lika intressanta nyheter som gammelmedierna. Men det känns ibland som att bloggvärlden bjuder på någon slags potpurri. Som en slags nyheternas vilda västern. Vad är sant och vad är påhitt? Vem är det som skriver,vem skrivs det om, vad skrivs det om? Här finns ju egentligen ingen som tar sista kollen. Som är med och säger
- nej detta kan vi faktiskt inte publicera!
Jag tänker på blogginlägg B, som vi skrev i september, om Etik i medierna. Vi berörde bland annat ett mord som ägt rum, där två invandrargrabbar blev åtalade för mordet. Frågan var om deras bakgrund, etniska tillhörighet och religion skulle publiceras. Gammelmedierna tvekade, men på internet fann man deras namn, adress och massvis av information på bara någon minut. Detta gav huvudbry åt chefredaktörer på de stora svenska tidningarna. Hur skulle de agera?
Att de sociala medierna påverkar pressfrihet, rättssäkerhet och integritetsskydd tycker jag blir tydligt. Det känns som om gammelmedia utmanas mer och mer av sociala medier. Den goda journalistiken får svårare att ta plats. Den journalistiken där inte kändisars privatliv stöts och blöts eller detaljer om exempelvis mord inte tas upp på samma vis. För hur mycket behöver vi egentligen ta del av? Vad ska få vara privat nu för tiden? De sociala medierna lämnar oftast inget osagt.
En av de punkter som Kovach och Rosenstiel tar upp, är "Its (alltså journalistikens) practitioners have an obligation to excercise their personal conscience." Mer av det säger jag! Samvetet måste finnas där. Och det tycker jag både gammelmedia och de sociala medierna ska ta till sig.
Den utvecklingen av medierna, som vi lever i idag, påverkar alla journalisters sätt att skriva, tidningarnas värderingar, medborgare och nyhetskonsumenter. Den syn som funnits om journalistik tycker jag sakta suddas ut. Det känns som om information och nyheter har blivit så mycket öppnare, på både gott och ont, och information och nyheter kan spridas i nästan hela världen på bara några sekunder. Därför är det än viktigare idag att journalistik inte missbrukas.
Kovach och Rosenstiels lista på the Elements of journalism, känns som ett viktigt utropstecken i denna debatt. Vad ska journalistik egentligen ha för ramar? Ett väldigt intressant ämne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet inte riktigt om jag håller med om att de sociala medierna levererar minst lika bra nyheter som gammelmedierna. Det går inte att jämföra DN med exempelvis bloggsfären. Jag tycker att trovärdigheten ökas bara om något är tryckt på papper, detta är förmodligen en ganska naiv bild av den journalistiska trovärdigheten. Men ibland på exempelvis Aftonbladets nätupplaga märker man att de uppdaterar nyhetsartiklar fortlöpande exempelvis om det varit en trafikolycka någonstans kanske den första publiceringen förklarar att 5 personer är döda. Men senare kanske siffran ändras till 3 då nya uppgifter tillkommit. Detta är givetvis inte bara av ondo, det är på ett sätt en bra sak också. Men jag föredrar alla gånger tryckt media. Och jag tycker att det känns mer trovärdigt – naivt eller inte. Hur ofta tar man del av långa artiklar eller reportage på internet egentligen?
SvaraRaderaGammelmedia får som du skriver en allt större press på sig i och med de sociala medierna, som du skriver inte lämnar någonting osagt. Det känns som att gammelmedia allt mer drar på gränserna för vad som är etiskt korrekt och inte, kanske som en följd av allt som skrivs i exempelvis bloggosfären?
SvaraRaderaHur som helst så har det nya medielandskapet helt klart påverkat de traditionella medierna.
Delar uppfattningen om att det är något visst med att sitta med frukosten och bläddra i morgontidingen. Bloggvärlden är som du säger, lite "vilda västern", men man ska inte glömma bort att det självklart förekomemr felaktiga uppgifter i den tryckta tidningen. Men det finns ändå något inprintat i mig (och troligen många andra) att den tryckta tidningen känns mer seriös och pålitlig än de sociala medierna. Bra reflektioner över den förändrade situationen för journalister och dess skrivande, håller med dig på den punkten.
SvaraRaderaHej Jenny!
SvaraRaderaBra jämförelse med etik i medierna! Du lyckas därmed dela upp gammelmedia och sociala medier på ett bra sätt. Det kan nog vara den tydligaste skillnaden. Det känns som att kvällstidningarna har hamnat däremellan och att de kanske bör välja inriktning. Just för att bli trovärdig i vad de nu skriver om.
Ha det gott,
Sanna